Namnlöst dokument

http://www.amundsenrace.com/svensk/multisportlive/AR400.html

Kan man vara annat än nöjd... =)

Hade en plan och följde den från start till mål. Lämnade de hundar jag räknat med -på de checkpointer jag planerat, exkl Vargtass som utgick pga lätt hälta i Tufsingdalen. Rutinerna på checkpointerna har fungerat bra men det finns som alltid en hel del att finslipa! Jag är ju inte van vid att ha så många depåer och möjlighet att både få mat och "bekvämligheter" på checkpointen.

Mitt mål var ju att komma i mål med minst 8 hundar och det blev 7 starka och hyffsat pigga hundar som travade med glada svansar in i Röros. Spannet hade en positiv stämning under hela loppet och alla åt och drack som de skulle, tom för bra... som vanligt med mina vovvar så har de lite för god aptit och försöker gärna stjäla grannspannens mat!! Mot slutet la jag dock märke till att den matblandning de fick onsdag & till andra checkpoint Tänndalen kanske var bättre för dem. Det var samma mattoppning de fick inför Polardistans och där fungerade det synnerligen bra. Under PD fick de inga snacks utan bara Fodax +den tillfälliga blandningen. Nu är den extra ingrediensen inte så väldigt enkel att få tag på och det var bara tillfälligheter som gjorde att jag hade den tillgänglig inför både PD & AR. Men det tål att tänkas på för framtiden.

Genom hela loppet har jag försökt att hålla en jämn fart och att spannet ska ha en bra rytm. GPSens hastighetsmätare studerades flitigt, i princip så har de gått exakt lika fort hela löpet. Jag har stått på skotermattan i många, många mil... Den jämna farten gjorde jag att beräknade ankomsterna till checkpoint synnerligen väl. Inte mer än fem minuters miss i gissningen på ankomsttid! (exkl målgången. mer om det längre ner..) Jag la in de korta vilopauserna på de ställen jag visste att det snart skulle bli tuffare spår. Stannar man regelbundet så att hundarna får äta lite, rulla sig i snön och bara skaka loss musklerna så vinner man mycket i längden. Bara för att en tävling har obligatoriska vilor så betyder det inte att det bara är där man bör/ska vila...

Jag tror att många förare tyvärr stressas till att gå ut för snabbt eller inte hålla fokus på hundarnas rytm. Bara en så enkel sak som att vila i fem minuter kan göra att hundarna både mår bättre och håller längre. Ser man på mina tider och placering genom loppet så ser man att jag gått väldigt jämnt och klättrat något i listan allteftersom målet närmade sig. Det om något är ett bevis på att jag körde efter mina hundars förutsättningar och inte lockades att dra iväg för snabbt i de fina spårförhållanden som gällde. Jag hade under hela loppet ingen aning om min placering, det var först mot slutet jag insåg att jag faktiskt låg på 16onde plats! Helt otroligt, jag som kanske bara har en tredjedel så mycket träning som de andra spannen.

Dock så hände det något 15km före mål... Det går fort att tappa placeringar när märkningen av spåret inte har rätt färg! Jag valde mellan orangea vägpinnar och bambustickor. Spåret ska ha bambustickor med en liten reflex och såleds tog jag höger, precis som två av de andra SH-spannen. (vänster var rätt, vägpinnen skulle varit blå!) Vi var alltså tre SH-spann som plötsligt befann sig inne på en privat gård! Efter lite funderingar och samtal både med tävlingsledning och lokalbefolkning tog jag & Caterine beslutet att gå med hundarna efter en mycket hal och brant väg för att komma på spåret igen. Vi tappade minst 40minuter på felkörningen. Då jag kom på spåret igen valde jag att vila hundarna, de var väldigt tveksamma till att följa mig på den farliga passagen och jag kände att det var bäst för oss alla att vila en stund och ladda om inför de sista stigningarna. "Tävlingsmomentet" fick stå tillbaka i detta läge, hundarnas väl går före allt annat. La mig på släden en stund och snart så kom det några alaska husky spann och körde förbi, med dem kom också Don -det tredje SH-spannet som vänt om efter felkörningen. Det kändes schysstast att vänta in de andra spannen, inte för att jag tjänat ett skvatt på att välja den farliga vägen men ändå. När Don passerat så körde jag vidare, snabbt så körde jag om två alaska husky spann och jag såg lyset på två spann till... jaga, jaga, jaga. Den tidigare tröttheten i spannet var som bortblåst och hundarna fick upp en bra fart hela vägen in mot mål. Jag sprang, sparkade och sköt på för allt jag var värd och den positiva stämningen som genomsyrat spannet genom hela loppet bara stärktes. Hade tävlingen varit 1km längre eller om jag inte kört fel hade placeringen varit högre! Men jag är oerhört nöjd med både placeringen och genomförandet! 20 plats i tävlingen; Fjärde bästa SH-spann, fem minuter från tredje plats & knappt 20minuter från silver...

Tiden visade sig också räcka till ett 2pris på Polarhundprov3. Får se om jag ska analysera "var" jag hade kunnat tjäna in de få minuterna som saknades till 1pris & championat till Brimer... Fast det känns nästan "bättre" att missa 1pris med knappt 1,5 minut per mil än att som Torbjörn Öhrström förra året missa 1pris med EN sekund per mil!!

Resultatet innebär att Ylajärvis NM Umiak i år gått till pris på samtliga distanser, sprint, medel, kort långdistans och så "riktig" långdistans. En unik bedrift av en 2,5 åring. Nämnas om Umiak är att han efter vår 20min vila vid Hävlingen mer eller mindre skällde hela vägen upp på Långfjället... Vi körde om två spann på vägen upp och han hade gott om överskottsenergi :-S

Nu blev ju spannet uttaget ganska sent så det fanns en del osäkra kort. Men jag hade 5 ur järngänget, 4 tvååringar samt en av småbusarna: 1,5 år gamla Duro, samt förste reserv Balto. ja just det ja, Lillgrisen var med också -en hund att lita på i alla väder. En så hög arbetsmoral som den hunden har finns det inte många som har. Får hoppas att han tillsist får bli polarchampion. Dragmeriter har han så det räcker och blir över men då han är flera cm lägre än de andra hanarna i utställningsringen så är det svårt att konkurrera!

De två jag droppade först var de som kom in i spannet sist och istället för mina två AH. Duro tog jag med bara för att han skulle få se & lära sig! Han är synnerligen lovande och det är alltid bra om de får mer erfarenhet av skarpt läge. Balto trodde jag skulle hålla lite längre då han gick väldigt bra in till checkpoint, men då jag skulle starta igen efter vilan så var han öm i handleden! Så det bara bara att ställa av honom till Krakas stora glädje... lekkamrat och sällskap till pirayavalpen! Kraka som är 4månader har också fått massor med LD-erfarenhet! Hon har redan varit i Röros två gånger samt hälsat på vid alla checkpoint +kollat på starten. Den valpen har något alldeles extra...

Under loppet har Edwin gått i led från start till mål, mellan Ljungdalen & Tänndalen gick han i singelled då jag ville ha jämn dragstyrka i spannet genom de tuffa Helagsfjällen. Edwins son, Blixt 2,5 år startade i led, även Vargtass & Titti gick långa sträckor i led. Min superduperledarhund Mettemarit som snart är 9år gammal och som nästan funnit sig i att inte alltid gå i led fick finna sig i att vänta 25 mil innan hon fick kliva fram, men från det gick hon hela vägen in i mål. En fantastisk hund som bara blir bättre och bättre ju längre loppet går!

Jag har stannat och flyttat om hundarna några gånger för att ingen skulle behöva dra tungt eller lika hela tiden. Alla i spannet är lättsamma och kan sättas ihop nästan hur som helst. Det underlättar!

Vid masstarten hade jag denna uppställning:

Vid målgång hade jag denna uppställning:

Mettemarit Edwin

Titti NM Umiak

AA Tia Brimer

Blixt (Tasse utgick e 380 km)

Sex renrasiga spann startade och ALLA kom i mål! Det är ett mycket gott resultat, framförallt med tanke på att årets löp bjöd på varmt väder. Faktum är att 25% av de spann som kom i mål var SH.

TACK för alla gratulationer och hälsningar både på telefon, mail, hemsida & facebook. Det värmer att veta att Ni finns =)

- - - Vi ses nästa år - - -

Malin

kl. 00:18. Malin har nått målet i Röros!! GRATTIS!!!

kl 00:13. Hur spännande som helst. Malin faktiskt slänger på i örat på mig, men jag var tvungen att ringa. Hon har två alaskanspann bakom sig. På GPS ser det ut som att det är Malmström iaf. Målrakan kvar bara...

23:24. Don har gått förbi Malin nu och hon jagar efter. Hans gps verkar ha lagt av vad det ser ut som...

Malin ringer. 22.42 De åkte fel, hon Mathis o Don. Nu är hon omkörd av Mathis o Malmström som kom ikapp när de letade efter spåret.

Dom kom till nån stuga och skulle ta en väg tillbaka till spåret, men den var glashal så Don vände om när de kom till en brant för att det var så halt och han ville inte riskera hundarna, eftersom att de inte är hans. Mathis knäppte loss hundarna så de gick i neckline, Malin hade sina hundar fot bakom sig och gick med släden först, baklänges, för att hålla balansen, för att det var så fruktansvärt halt. Nu sitter hon och väntar in Don, för hundarna är trötta. ca 1½ mil till mål.

Fick ett sms 22:30 om att hon kört fel, men att hon är på rätt väg igen. Men nu måste de vila, så hon väntar in de andra två spannen...

(strax efter 21:35)

Mathis har dragit ifrån i utförsbacken. Grådalen var vedervärdig.

Brimer sladdar lite...

Lämnade Tassen i Tufsingdalen och har sju hundar kvar. Edwin & Mettemarit i led.

Grisen - Vega lämnade hon i Lövåsen.

Hon ser Mathis när jag pratar med henne...

kl. 20.56. Ringer Malin, men hon säger på en gång att hon inte har tid att prata. Det är fruktansvärt före där hon är och hon måste anstränga sig för att inte släden ska välta.

Vilopaus

söndag kl. 11:39. Jag pratar med Malin när hon vilar på Lövåsen.

Edwin och Mette har tagit i lite för mkt och bränt lite väl mycket muskelmassa.

Hundarna känns lite ömma och Malin har valt att ställa Vega och Grisen. Vega blev trött på sista utförsbacken.

Malin gör sig redo för avfärd.

(jag gör ett sista försök att få hem ett progam så jag kan konvertera Malins inspelningar - hittills har det inte gått nåt vidare och jag har rent ut sagt blivit nästintill galen, så jag ber om ursäkt för de dåliga uppdateringarna)